Kateli

indelicately put

2006-03-22

Första inlägget. Panikpresentation.

Åhå. Ytterligare en plats att häva ur mig meningslöst svammel var av nöden då Helgon blivit överdrivet tråkigt och hjälp-jag-är-inte-17-längre-ångestframkallande och Livejournal är på engelska och MySpace är alldeles för scenestertrash och fullt av människor jag egentligen inte tycker om men står ut med för att de är antingen 1) snygga 2)sådana som släpper in mig gratis eller 3) bra på att se tuffa ut med gitarrer. Det behövs som någonting mer. Något där jag kan ignorera vad Carl'n'Pete gör, där jag inte behöver vilja bita huvudet av folk som backlashar på band för att det naturligtvis inte är acceptabelt av någon annan än mr Doherty att överskattas, där det inte finns ett fyra års arkiv av saker jag skrev när jag var nitton och vansinnig.

Så. Inledningsinlägg för er som inte riktigt vet vem jag är.

Jag heter Kattis. Jag är nästan 23. Jag bor i världens minsta håla i Norrbotten, där jag även växte upp, i ett hus som egentligen är min pappas, som ligger vägg i vägg med mina föräldrars och som är fullt i gamla möbler och mitt skräp. Jag bodde i London i ettochetthalvt år och kom hem precis innan jul. I London gjorde jag av med alla mina pengar på öl och musik, jag har därför sett alldeles för många brittiska indieband av den obskyrare sorten och kommer om du ber mig att spela allihop för dig på en gång. För tillfället springvickar jag på dagis och som syslöjdslärare, bråkar med manuset till en Agatha Christie-pjäs tillsammans med teatergruppen Teater Typ, drömmer om att ha råd att köpa nya kläder och längtar till sommaren. Jag läser fort och mycket. Jag är beroende av Gilmore Girls och Top Model, men i övrigt ser jag sällan på TV. Jag gick på musikgymnasiet i Boden när jag var ung och galen. Jag sjöng. Det gör jag fortfarande, men inte med proffesionell handledning. Jag har läst 20p historia och 20p engelska på Luleå universitet och tänker nog bli engelskalärare på gymnasiet när jag blir stor. Jag vägrar att erkänna att man är vuxen när man är 23. Jag sörjer fortfarande tidningen Darlings död.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida