Nyupptäckt igen. Och på FANTASTISKT uselt humör.

Åååh. Jag har en mycket begränsad förmåga till pedagogisk och diplomatisk förmåga idag. Sov lite, försov mig, var tvungen att vara pedagogisk och diplomatisk mot någon som jag helst vill vara otrevlig och elak mot och stressa till skolan.
När sen läraren är vag och hamig, kursen är oorganiserad och folk som ska bli svensklärare berättar att de inte läser...så känner jag ett visst behov av att skrika.
Sådant löser man med kaffe och en fantastisk förmåga att bita sig själv i tungan innan man säger något elakt.

I övrigt? Min lägenhet är fortfarande liten, men den har ett nytt golv. Det är soligt ute, så jag lyssnar på Ooberman för att få humöret på rätt köl och dricker té för att få bort ilskehuvudvärken.

Jag borde ha vuxit ifrån den här pubertala ilskan över att världen inte fungerar på mitt sätt vid det här laget, men den tycks vara en rätt fastväxt del av min personlighet, så att vara irriterad på omvärlden oftare än vad som egentligen är nyttigt är nog något jag får leva med.

Det är antagligen bättre än att konstant tro att alla andra har rätt, iallafall.


Fast sen tänker jag på att Therese ju kommer hit om en och en halv vecka och att Jossan flyttar upp igen så att jag kommer att få träffa henne oftare och då blir det lättare. Sen tänker jag på att adoptivstorasyster Annelie finns och alltid är villig att ge mig en spark i baken när jag gräver ner mig och kan göra mig sällskap när mina tirader om omvärldens idioti blir alltför giftdrypande för att hålla inom mig. Och det blir lite lättare. Det finns människor som jag, människor som kan drabbas av samma nästan panikartade irritation över omvärldens slöhet och dumhet, människor som förstår när jag spyr galla i en timme över Liza Marklund och Jan Guilluo och som samtidigt kan vara toleranta, goda och fantastiska människor.
Det gör allt mycket lättare.

Och, ja, jag överdriver, som vanligt, det var kanske två-tre människor som lyckades irritera mig idag, ingen av dem sa jag egentligen ett ord till. Större delen av klassen är helt ok, särskilt nu när jag vant mig vid lärarutbildningen och lärarkandidater i allmänhet. Dessutom blir det säkert bättre med organiseringen när kursen kommit igång på riktigt.

Men mest av allt skulle det hjälpa att inte ha så fruktansvärt ont om pengar. Att kunna köpa kurslitteratur för att man gillar att äga böcker och att inte måsta tänka efter när man vill ha ett äpple skulle vara skönt. Men det fixar sig. Precis som skolan. Det blir bättre nu närman kan tro på att man faktiskt kommer att ha användning för det kursen ska lära en och att faktiskt förstå, rent konkret, vad det är man ska lära sig, är oerhört skönt efter AUO-svammlandet förra terminen. Att plocka en poäng här av retorik, en poäng där av pedagogik, en poäng här av bild och en poäng där av den förbannade typsnittshistorian gör inte att en kurs känns som en helhet direkt.

Nu. Ska jag läsa istället. Det gäller att passa på när ingen borrar i betongväggarna.