Far too smart to get fooled by myself

Äntligen regnar det. Bra, gräset kan lite börja bli brunt i juni. Jag jobbar, så det gör egentligen inte så mycket. Jobbet (jobben, jag vickar på fyra olika platser i sommar) är tidvis lite långtråkigt, men när det är roligt och givande så är det oerhört roligt och givande. Jag är nöjd, den knappa lediga vecka jag hade gjorde mig halvgalen, jag kände mig hela tiden lat och kunde inte för mitt liv sluta ha dåligt samvete för att jag inte gjorde något vettigt.

Så. Jag jobbar, syr och väntar på att gästrummet ska bli färdigfixat så att jag slipper växla mellan madrasser-på-golv, lillebror1s säng, lillebror2s säng och pappas säng. Jag går på stöldturnéer i lillebror2s garderob, vi har samma jeansstorlek på bredden och i hans munkjackor och Ramones-tröja kan jag inbilla mig att jag är stabil och lugn, att jag om inte annat slagit rot i mig själv (lögn lögn lögn). Jag är iochförsig lugnare än vanligt, jobbande och la familia (inklusive Anna Carl to my Pete som jobbar i byn över sommaren) ser till att jag inte tappar balansen och stöter till glastrasselsudden i bakhuvudet. Bra, den behöver hållas stabil ett tag.