My little brother just discovered rock'n'roll.

Jag saknar mina småbröder, även om vi mest slöar, äter och bråkar om tekniken hemma hos mamma och pappa. Syskonen kräver minimalt med ansträngning för att upprätthålla en vettig relation, och de är väldigt ofta utmärkt sällskap. Nå, jag ska hem om en vecka. Hem till osäker jobbsituation, sömnadsstress och trångboddhet, men också hem till folk jag saknat hela våren.

Jag har konstant huvudvärk. Det är försommar och den västerbottniska floran knullar i mina bihålor. Otrevligt värre. Dessutom har jag nu haft ihjäl fem getingar i mitt rum. Argh. Men hägg luktar gott, nätterna är ljusa och jag kan känna älven runt fötterna även när jag trängs med spanjorer i det stökiga köket.

Jag är fortfarande stolt över genomförandet av något jag velat göra sen jag var sexton. Det ideala resultatet uteblev (som väntat), men det uppvägs av stoltheten över att jag för en gångs skull tog mod till mig. Även om det tog några månader.