Bloggblandband.
Idag shufflat från hela min musikmapp.
Alltså, noll kvalitetskontroll, inget direkt tema och vad som helst från mina närmare åttatusen låtar kan dyka upp.
Shy Child är galet bra. Galet, galet, galet och spelas alldeles för lite på de dansgolv jag förärar med min närvaro. Kick drum är släpig och alla ljud är lite elastiska. Eminent träningsmusik.
Jag har för mig att jag såg Bedouin Soundclash på Frog någon gång våren '05. Nothing to say är mjuk och behaglig att lyssna på, hursomhelst.
Vashti Bunyan är ännu mjukare och behagligare att lyssna på. En av de vackraste rösterna som finns och den musik jag skulle spela för eventuella barn som inte kan sova. Jag är ett ganska stort barn, men If I were är ändå fantastisk att somna tryggt till.
It's all about the face with you, or the colour of his baseball shoes. Black Wire. Inget annat band kan låta så sexigt.
För många år sedan dansade jag på en eldstad vid en sjö. Ljuden från cd-spelaren var Garmarna. Låten var Flusspolska. Fortfarande förtrollande vackert.
Riktigt knepig gammelgoth är ofta olyssningsbar. Så inte Bauhaus. Hollow hills är spöklik, vacker och dissonant. Inte deras bästa, eller mest innovativa, stund, men utmärkt som introduktion till ett utanför gothkretsar allt för underskattat band.
Tempoväxling! Humörsvängning! We are the Pipettes!
Från Piracy funds terrorism. MIA/Diplo - You're good. Pistolljud, nonsens, lager på lager. Som det brukar.
Patrick Wolf är en fascinerande excentriker. Ed Larrikin är precis lika fascinerande och nästan mer excentrisk. Patricks cover av Larrikin Loves On sussex downs är väldigt typisk Patrick, men hade inte varit hälften så intressant om inte låten kommit från ett av de intressantaste splittrade banden i England.
Mer gammelgoth, nu från Sisters of Mercy. Även detta är dissonant som satan, men mer dekadent och cyniskt än spöklikt och vackert. Andrew Eldritch kan inte och har aldrig kunnat sjunga, men hans dova pratsjungande passar utmärkt för att leverera Alice. Och han var en helt fantastisk seriefigursartad karaktär på åttiotalet. (Här finns han som seriefigur. En helt fantastiskt rolig sådan.)
Nu ska jag läsa om historiekonstruktion och vänta på att den galet goda soppgrytan jag åt till middag ska sjunka undan nog mycket för att jag ska kunna smaka min nya juice.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida