Dodger

Idag. Ska jag lyckas färdigställa ett blogginlägg. Det och fika med J är/var dagens mål. Två saker som fått stryka på foten de senaste veckorna då jag antingen varit småsjuk eller upptrasslad med annat. Kärlekellervaddetnukallas tar oerhört mycket energi för någon som inte är van och jag måste tänka igenom varje handling, ord och ögonblick för att förstå och kunna hålla min dåliga självkänsla kopplad så att jag inte råkar haverera något som är chockerande viktigt. Monstret i mitt bakhuvud tjaffsar rätt mycket om hur lite jag förtjänar det här, om att jag inte ska lura mig själv till att tro att någons avsikter är goda och att detta endast och enbart beror på mig. Ofta kan jag lura monstret, distrahera det genom att fokusera på hans fingrar i nackhåret eller den gröna randen längst in vid pupillen, men ibland kastar det sig fram och boxar mig i magen och vrålar att jag är värdelös, genomrutten och att jag lika gärna kan ge upp innan han begriper att han är för god för mig. Det är då jag rullar in mig i täcket och väntar på sömnen och sedan en morgon med fingrar i nackhåret och sömniga leenden.