Kateli

indelicately put

2008-02-14

Your favourite number, what does it mean?

Bra saker:

Lars-Erik Edlund. Denne mans föreläsningar är inte bara ämnesmässigt intressanta, de är även som små fridansföreställningar. Jag tror aldrig jag sett en föreläsare röra sig så oupphörligt utan att ge ett nervöst intryck. Att pennkorkarna flyger och pekpinnen vajar så man tror den ska gå av är helt underbar rekvisitahantering, precis som det ivriga handsuddandet när tavlan efter tjugo minuter är fullskriven. Att han sen uppfyller ett helt gäng professorsklichéer (ger ett välvilligt förvirrat intryck, har grått hår i tussar och forskar om saker man aldrig riktigt tänker på) gör mig glad.

GoGreens thaimix och min återfunna aptit.

Sol. Sol sol sol sol. Även om jag får huvudvärk. Vilket ju i och för sig kan bero på att jag drack åt helvete för mycket kaffe på förmiddagen och blev vimsig och yr.

Det här:


Jag älskar min hemby, den är vackerödslig som få och trygg och allt det där.
Men. Ändå. What the hell? Och hur fasen kan han få låten att låta som Älvsbyn. Galet galet galet. Men alldeles förfärande vackert.


Indiepop och skit. Jag var inte så cool när jag var femton. (När jag var femton lyssnade jag på Blind Guardian (samt massa saker från min coola morbror, lite credpoints måste jag få rädda), skrev vansinnigt dålig poesi och hade den typ av spektakulär pubertet-och-p-piller-halvpsykos som ledde till att jag fick ilskeutbrott som bland annat ledde till att jag kastade en häftapparat i huvudet på min dåvarande, väldigt mesige, pojkvän, någon som jag sedan förträngde tills han påminde mig om det för något år sedan. (Dildon jag slängde minns jag träffade väggen så hårt att den slog in en buckla i gipset och hej-pappa-just-ja-du-läser-bloggen). Jag var ganska hemsk.)
Hursomhelst så finns det få saker jag gillar så mycket som helhjärtat engagemang i saker och femtonåringar är ganska okonkurerbart bäst på just det. Att jag dessutom drabbas av galna storasysterkänslor av femtonåriga Libertines-fans blir grädde på moset.

Eh. Jag har (tack vare solen, kaffet och den återfunna aptiten) ganska mycket energi. A är i Sthlm. Maniskt, pladdrigt bloggande är resultatet. Fint.

1 kommentarer:

Klockan 7:16 em , Anonymous Anonym sa...

Åh vad fint skrivet, 100000 tack! Och jag håller med dig om din kommentar. Det återstår att se runt år 2070!
//Fridah
indiepopochskit.blogg.se

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida