The world is a mess but my hair is perfect

Unwashed indie at it's best, sa Kate en gång om mig och henne. Det är inte riktigt så illa, jag tvättade förra veckan och är tämligen nyduschad, men jag tror att bloggskrivande på golvet, drickandes gin klockan fem på eftermiddagen, halvsminkad med fixat hår och endast iklädd underkläder går rätt bra in under den rubriken också. Inte särskilt Ebba von Sydow direkt (score!). Men jag trivs med det. Jag är unwashed indie, förmodligen för resten av livet.

Jag har tentat av 7,5 poäng på två veckor. Det känns i huvudet. Och, av någon anledning, i benen. Nu väntar 5 poäng Dikten finns överallt och det känns bra att veta att isen vid Tegsbron gått upp. Jag kommer mycket dåligt överens med snart sagt all poesi som jag inte valt själv eller som inte är i låttextform. (Jag lovar, jag ska sluta gnälla på min utbildning, när den förtjänar det.)

Eve är tillbaka i San Diego, och jag önskar att jag kunde ringa henne. Jag saknar mina partners in crime. Jag saknar Barrie och Shambolic Stalking, Eve och våra mycket olämpliga tunnelbanekonversationer, Fevvy och nattvandringarna längs med söndagnattstomma Regent Street och tillochmed Anders och de konstanta sarkasmerna han aldrig förstod. Jag saknar dock inte ensamheten när de inte var där, den konstanta tröttheten och den fullständiga otryggheten. Det finns fördelar med det här livet också. Jag har till exempel råd att dricka gin klockan fem på eftermiddagen iklädd nyinköpta underkläder, med sjukt snyggt hår och i en egen lägenhet.

Det går alltid att hitta motivation. Tur det.