Chocolate, raspberry, lemon and lime.

Idag är jag pigg nog att skriva. Nästan. Det tar på krafterna att flytta och lära sig sova på ett nytt ställe. Även om jag sover i samma (sjukt lätta) säng. Flyttröttheten leder till att jag tidvis är en zombie som svara helt goddag yxskaft på det mesta (vilket ju iofs inte gör något när folk hävdar att de är ett yxskaft, det finns ett tvåspråkigt skämt där som jag skrattade åt hela kvällen igår), häller kaffe på mig själv och inte pluggar ens hälften så mycket som jag borde.

Men saker löser sig. Jobbpaniken är över, eller omvänd, beroende på hur man vill se det. Jag har någonstans att bo. Skolan är intensiv, men rätt kul. Känslolivet. Äh. Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt. I höst kan jag förmodligen åka till London och träffa Eve (samt eventuellt Barrie, vilket vore dåligt för levern och värdigheten, men ack så bra för själen). Det har gått ett år till, och jag har fortfarande inte fått ordning på mig själv, men Roddy tror på mig så länge jag inte tar tio år till på mig, så det gör ingenting.

Jag svammlar.