There might be snow.

Den tre äpplen höga spanjoren i mitt kök är en mycket mystisk liten man som såg till att min gårdag fick en fin surrealistisk start genom att bjuda med mig till Abisko. Liftandes. Nejtack, tyckte jag, men det var rätt underhållande.

Klassfesten igår gav mig vatten på min anti-O'Learyskvarn, vilket var bra, på sitt sätt. Nu kan jag vara ännu envisare i mina försök att hålla mig undan från det stället för nu vet jag att jag vantrivs så att hjärnan nästan rinner ur öronen där. Men klassen är rolig, även när Malin ledsnar på att jag och den andre fascisten spelade musik hon inte kände igen och skrek efter lite "vanlig, hederlig Rix-musik". Hoho, lycka till tyckte jag och spelade Shy Child. Hah.

Två och en halv vecka kvar på terminen. Andas.