Sista natten på Häradshövdingegatan

Då mina grannar från och med imorgon slipper mig lyssnar jag på MIA (Bird Flu, brak och kablam!) och vägrar sänka volymen medan jag flyttpackar i omgångar. Erika var här tidigare och hjälpte till. Hon blev anfallen av anarkistiska strumpor, men packade modigt mina böcker i lyftbara lådor (till skillnad från de lådor jag packat som kommer att bryta både min och mammas ryggar imorgon). Tur det, jag behövde struktureras upp. Dessutom packar jag som en bakfull kråka.

Saker jag kommer att sakna med lägenheten:
Att höra folks samtal på väg hem från krogen, när man antingen nyss kommit hem själv eller är vaken av andra anledningar.
Det gör inget att man ibland är ett asocialt tjorvtroll när man bor själv, långt från alla man känner.
Golvvärmen i badrummet.

Saker jag inte kommer att sakna med lägenheten:
Att höra folks samtal på väg hem från krogen när jag vill sova.
Det är lättare att bli ett asocialt tjorvtroll om man bor själv, långt från alla man känner.
Frånvaron av ett ordentligt kök.

Vill man förövrigt argumentera för inskränkningar av den privata äganderätten eller helt vanlig asketism ska man hugga folk när de är mitt i en flytt. Jag bor i världens minsta etta, ska flytta till korridorrum och tycker det är ett helvete att flytta, hur ska det då inte vara för de som bor på större ytor och dessutom har bott på sagda yta längre tid och lyckats samla på sig ännu mer skit? Nu är jag visserligen en skräpsamlare av rang, men iallafall...den dag jag eventuellt ska flytta ihop med någon hoppas jag att det är en brutal människa som kan sparka på mig när jag vägrar slänga bort gamla tidningar, tycker att det är vettigt att äga trettio ögonskuggor, aldrig steker mat men äger tre stekpannor samt har två konsumkassar med strumpbyxor. (Allt det där är sant, men stekpannorna ska skickas hem till garaget i Älvsbyn och jag sorterade faktiskt bort hälften av strumpbyxorna. En liten seger för det sunda förnuftet. Ögonskuggorna och gamla Darlingtidningar har jag dock kvar.)



Inte särskilt egendomliga sanningar om mig själv, en sån där fylleriövning plockad från ett annat ställe på internet;

1: Jag är i trotsåldern, sisådär tjugo år för sent. Om folk säger åt mig att jag inte får göra något jag vet är dumt tar det hus i helvete och chansen är stor att jag gör det bara för att jävlas. Blir jag tillsagd att göra något jag vet att jag borde blir det tvärstopp.
2: Den enda tystnad jag pallar utan att få råångest är skogstystnad. Därav det ibland nästintill neurotiska musikberoendet. (Råångest = ospecifierad, lågintensiv, förlamande ångest. Även känd som vardagsångest, gråångest.)
3: När jag var liten såg jag ut som en människorosa, vitblond version av Kermit (tunn, glosögd och glappkäftad), hävdar far min. Han hävdar även att min lillasyster såg ut som Miss Piggy (knubbig, guldblond och uppnäst).
4: Jag var helnykterist tills jag fyllde arton. Dels på grund av lathet, dels för att vara tvärsöver.
5: Jag har en överlivlig och superstark fantasi, som ibland gör att jag har svårt att separera verkligheten från mina tankekonstruktioner.
6: Jag och min syster har bråkat så att hunden Buster som bodde två hus bort gömde sig under bordet.