Scour all this land.

Att vakna med lättare träningsvärk, noll bakfylla och ett leende efter en utekväll är brabättrebäst. Dåliga Gatan med andra ord, och trots att jag fortsätter ogilla Operan som lokal och folk som står stilla och hånglar på dansgolvet (till Ebba Grön, no less) så gör det ingenting, jag fick konstantdansa och skratta. Att sen följa upp med en ineffektiv men bra dag (även om den började med korridorsstädning) höll dessutom söndagsångesten borta. Batteriladdning. Tur det.

Vädret har blivit totalschizat. Regn/solregn/sol/regnsol må vara besvärligt, men ett bra vårtecken. Det är bara det hysteriska tvärsnöandet som fattas. Jag väntar med spänning, men i frånvaro av sådant så nöjer jag mig med att jag kom hem i fullt dagsljus trots att jag och Jossan mer eller mindre inhalerade maten nere på stan och därför var hemma ganska tidigt.

Jag letar och jag letar men det finns saker som ingen når upp till. Det är synd, jag måste ändra min kravlista igen. Eller bli modigare.