Var FAN är min kanot?

Varför försvinner mina migränkänningar när jag tvättar av mig sminket? Inte för att jag klagar, det sparar in värktablettskostnaderna, men när man försökt med kaffe, vatten, mat, sömn, promenader, musik och fan och hans mormor för att man vill bli av med flimmret innan kvällen och inget har fungerat så börjar man ju undra hur man är funtad när borttagandet av lite oljor och pigmenterat puder gör att huvudet plötsligt slutar bulta som en taskig remix.

Det där blev en lång mening. Lev med det.

Under den första snöfria månaden är man konstant täckt av ett fint lager damm. Det hade jag glömt. Jag glittrar och alla mina svarta kläder ser grå ut så fort jag lämnar lägenheten. Samma sak med omvärlden, den är glittrig och dämpad i färgerna ett tag till. Det är fint och gör saker och ting lätta att leva med. När de kommer för nära så gör ju dessutom vädret att jag har skäl till att gömma mig bakom mina Willy Wonka-solglasögon.

Jag pratade med min pappas akolyt Annelie idag. Jag är Annelies akolyt och har varit nervös för att ringa henne i säkert en månad då jag inte gjort allt jag borde på vårt gemensamma projekt, men fick lite av mitt dåliga samvete lättat då jag iallafall inte gjort minst och dessutom haft skäl till min inaktivitet. Dessutom är min pappa tydligen ett geni och en god mentor i politiskt vildingskap. Inga nyheter på den fronten med andra ord. Jag är tämligen full av beundran för min fars åsikter och intelligens, även om jag inte alltid håller med om de förra och den senare kan bli ytterst irriterande efter ett tag. Tur att jag ärvt lite av hans inbilskhet och envishet iallafall, samt en god politisk uppfostran, även om jag aldrig kommer att nå upp till mina egna ideal.

Herrejävlar, jag kan verkligen svammla när jag är på det humöret.

Justja, jag har lagat länken till min bilddagbok. Den uppdateras tämligen sporadiskt, men den finns iallafall. Dessutom borde det gå att lämna kommentarer på de inlägg man tycker är alldeles för svammliga och/eller patetiska.