Fler år levda imorgon.

Jag har lite födelsedagsångest. Ibland har jag ju bara kommit hälften så långt som andra i min ålder. Samtidigt är jag ju ungefär exakt där jag planerat att vara vid tjugofyra års ålder. Födelsedagen i sig är inte panikspeciell, den är mest en ursäkt för att få äta kakor och tvinga mamma att göra min favoritmat på torsdag när jag kommer hem till Älvsbyn, men det är ett bra datum att haka upp sig på om man vill ha koll på vad som hänt i ens liv.

Så, bitar av födelsedagsinlägg från de senaste fem åren på diverse internetbaserade former av dagboksskrivande. Det har funnits äldre, men de har blivit raderade. En hel del har förändrats, men på några plan har inget alls förändrats. Jag flippas fortfarande runt och blir hysterisk och det är fortfarande musiken som triggar det. Jag älskar fortfarande samma människor (alltid alltid alltid). Jag använder fortfarande halvtaskiga och för andra obegripliga metaforer. Jag älskar fortfarande Yeti. Jag är fortfarande sjukt trött och undrar om jag är riktigt frisk som vill bli gymnasielärare.

19:
Kattis har flippat runt igen. Och igen och igen och igen och igen tills jag inte riktigt minns vad som är upp och vad som är ner. Fuck. Jävla förbannade Jakob Hellman. Nu vände allt igen. Och i en helt ny riktning tror jag. Det blir intressant att förklara det för någon annan, när det bara är min hjärna som är galen och vansinnig och har alldeles för livlig fantasi. Hysteri, som sagt.

20:
Igår var bra. Punkt. Ingen nervositet ens. Hurra hurra, jag är STARK och DUKTIG. Dessutom är jag bra på tårttillverkning och sådant.
Slutsats. Vissa människor antingen älskar eller hatar man. Jag älskar. Alltid. Alltid. Alltid.

21:
Färgerna är fel, ljuden är rätt, och det hela går i samma gamla spår som det gjort i tre år nu. Jag försöker vara is och blir vatten och skit samma det är inte riktigt så att det spelar någon roll vilken dålig metafor jag använder för att beskriva mitt inre för jag slutade ju höras för längesen Thief of your heart - ja jävlar.

22:
Yeti last night was good. Apart from sitting on a bench outside DoC for more than an hour, waiting for the landlord to open the place (and doing a really smooth turnaround when turning the corner and realising that the band were sitting outside (and while doing that being observed by various members of the band who now must really think I'm crazy)) DoC is better while not sober and while anticipating a band I've seen several times before. And while seeing said band. Despite numerous fuckups (forgotten micstands, taped together micstands (who had to be cut open at one point, and in the process discovering that Harmony was out of character, he didn't have a knife on him), broken guitarstrings and a confused Harmony) it was lovely.

23:
Off to work. I think I might die. Or throw up. Stupidly tired. Eller: Förövrigt har jag kaffehallucinerat idag. Det var ett tag sen, men det är alltid lika underhållande. Samt haft elever som FRIVILLIGT har dubbelpass istället för enkelpass i syslöjd. Jag älskar mina nior, de är brabättrebäst och fantastiskt duktiga och ambitiösa. Dessutom så har de övertygat mig om att jag sökt rätt utbildningar. Jag VILL bli lärare. Jag VILL undervisa. Jag VILL hjälpa folk att växa upp till någolunda friska, fungerande människor och jag VILL arbeta med tonåringar. Ibland undrar jag om jag har någon allvarlig skada som gör att jag faktiskt tycker att det är kul, att jag faktiskt VILL jobba med den åldersgrupp som absolut lättast kan få mig att gnissla tänder.