Flax, skutt och skratt.

Lördag, uttråkad men pigg.

Bloggblandband! På Z-share, så det går antingen att bara lyssna eller att ladda ner.

The Cribs kommer aldrig att bli planetens största band. Det vill de nog inte heller. Deras popgrunge är alldeles för skränig och vinglig för det. De är dock monumentalt kul live och deras låtar må vara grötiga, men melodierna är mer eller mindre alltid klockrena och det man hör av texterna under Yorkshiredialekten är för det mesta hemskt underhållande. Nya albumet, Men's Needs, Womens Need's, Whatever är producerat av Alex Kapranos från Franz Ferdinand och det hörs. Lite klarare, lite uppstramat, men fortfarande öldoftande och skramligt. My Life Flashed Before My Eyes låter som om bröderna Jarman lyssnat väldigt mycket på Yeah Yeah Yeahs Y Control. Bra, med andra ord.

Förra veckan var det hysteriskt varmt i några dagar. Förra våren kom samma typ av plötslig värmebölja ungefär samtidigt. Jag hade precis fått en sommarblandskiva av en vän, och på den skivan fanns bland annat Teenage Fanclubs I Don't Want Control Of You. Det är mycket möjligt att det är den lyckligaste kärlekssång jag kan lyssna på utan att vilja kasta saker på folk. Den är dessutom mycket somrig. Vill ni somna i solen och vakna av att någon ni tycker smärtsamt mycket om petar på er och ger er en glass så är det här rätt låt att ha på soundtracket. Om man utgår från att livet är en film som måste ha ett soundtrack. Vilket man gör. Om man är jag.

Jag älskar Siouxsie & The Banshees. Massor. Av alla gothartade band är de och The Cure de enda band som kan plockas loss från den subkulturen och/eller ironi och fortfarande vara riktigt, riktigt bra. Deras låtar håller nämligen även utan någon form av visuell presentation eller förkunskap om artisten i fråga (t.ex Sisters of Mery är bara bra om man läst nog många intervjuer med Andrew Eldritch). DeVotchKa har tidigare bland annat turnerat med Dita VonTeese och har gjort en vacker och mäktig cover av The Last Beat of My Heart, en vacker och mäktig Siouxsie & The Banshees-låt.

Jag vet inte särskilt mycket om Modernaire, förutom att de är från Manchester, har remixat The Holloways (som jag älskar förbehållslöst, även när de är som fånigast) och att de är stört bra. Shall We Disco är studsig, elektronisk och på franska. Och sjukt bra (såklart, det är allt jag laddar upp...).

Avdelningen superpoppig pop med popströssel på ockuperas idag av The Battle Royales Oh Martha som är föredömligt melodisk, orgeldriven och stampig. Den har dessutom en talbrygga. Stört snyggt. Varför var inte jag lika begåvad när jag var i deras ålder?

Det är vår, livet spritter, björkarna slår ut och söta små djur kommer fram ur sina gömmor. Alla som bott i större städer brukar dock ha samma känslor för ett visst djur. Dessa människors kampsång heter Poisoning Pigeons In the Park och spelades in av Tom Lehrer 1959. Varsågod pappa.

Emmy The Great är ett av Londons musikaliska guldkorn. Hon har jobbat med Jeremy Warmsley, som jag älskar, och turnerat med bland annat Jamie T, Martha Wainwright, Mystery Jets och Tilly and the Wall (med andra ord uppskattas hon av rejält coola människor). Hon skriver fina poplåtar med roliga texter. History of Britain har ooo-körer, handklapp och glockenspiel, tre ingredienser som kan lyfta annars ordinära låtar mot en gigantisk och solig pophimmel.

I förra inlägget skrev jag om Larrikin Loves splittring. De kommer att saknas alldeles fruktansvärt. Höjdpunkten på deras album The Freedom Spark heter Meet Me By the Getaway Car och är alldeles fantastisk. Lyssna, och sörj över att bandet inte finns längre.

Björks förra album, Medulla, var vackert, men mer än en aning svårtillgängligt. Samma sak gällde i viss grad för Vespertine. Nya albumet Volta är mycket lättare att ta till sig. Som alltid med Björk är det vacker, lite småkonstig musik och fantastisk sång som dominerar. Min favorit hittills är Declare Independence. Jag gillar industripop-Björk mest av alla hennes inkarnationer.

Sist av allt, bara för att jag inte kan låta bli: The Holloways - Generator (Modernaire remix). Ut och skutta!