Manifestos forgotten.

Valborgsfirande är svårt att begripa sig på. Snurrade runt på campus ett tag igår med trevligt sällskap och många klädlager, frös och drack gin i lärarhuset för att bli varm. Snurrade vidare till knäppa hus med mystiska fester, blev uttråkade och avslutade kvällen ganska tidigt på Ålidhem med falafel och honungsvatten. Bättre så. Den sista april får mig alltid att känna mig som om jag fortfarande är femton. Det är rätt otrevligt, jag gillade inte att vara femton.

Hemma i Älvsbyn hade någon bränt upp majbrasan i söndags. Grattis byn.

Idag har jag kurerat min begynnande förkylning och halva baksmälla med demonstrationspromenerande och kaffe. Pratade med pappa som klagade på att ingen i demonstrationståget hemma var yngre än 55 och att man missade tåget om man råkade blinka vid fel tillfälle. ("Alla ungdomar var väl hemma och kurerade sig efter gårdagens borgarfasoner/supande och våldtagande. På min tid var vi minsann ute och demonstrerade som sig bör!" vilket mamma kommenterade med repliken "Jadå, att demonstrera trots en småborgerlig bakfylla är ju också en Uppsalatradition...")