Dammuttrar

Det är varmt ute, häggarna har börjat slå ut, precis så att de luktar litegrann precis när man går förbi dem och det känns vilken tid på året det är. Uppbrottstid, frihetstid, examenstid. Jag städar mitt rum, plockar med högar av saker som lagrats under det år jag bott i det här rummet. Papper i oerhörda mängder, skolarbeten, uppkopierade böcker, anteckningar, klädhögarna som täcker fåtöljen och golvet runt den. Kvitton, oöppnad och öppnad post, ihopknycklade skuldbesked från CSN, apoteks- Åhléns- och H&M-påsar, hårklämmor och knappnålar. Jag har aldrig varit särskilt bra på att städa och hålla ordning, varken på det fysiska eller det psykiska planet. Saker samlas på hög, skuffas undan i mörka hörn, göms i lådor tills de når kritisk massa och PANG, så sitter jag mitt i rummet, med oredan som ett oöverstigligt hinder framför mig, och vet inte vad jag ska göra eller ens i vilken ända jag ska börja. Bra dagar börjar jag plocka i en hög och jobbar mig igenom hela rummet, menofta leder plockning till att högarna börjar rasa runt mig och när dammet lagt sig är kaoset bara värre än det var innan.

Men, det är examenstid, så jag vårstädar det fysiska rummet och börjar få en vag ordning på det psykiska, även om högarna tidvis rasar så att jag inte kan andas.