Cleanse song.

Bra start på veckan. Inte. Tre timmars sömn första gången väckarklockan gick igång. "Aldrig i helvete jag vägrar jävlat i sten" och omställning. Första missade lektionen på det här universitetet. Crapcrapcrap. Jag måste hålla en groteskt hög duktighetsnivå, för börjar det luta går det fort käpprätt åt helvete. Som en damm som råkar spricka på grund av en pytteliten svaghet, och det skulle ju kännas taskigt att dränka en betydande del av min livsplan bara för att mitt mentala Porjus är tattigt byggt.

Psykosvrål från mr Brock hjälper. Lite. Jag är inte ensam i min oresonliga ilska och brist på kontroll.

Å andra sidan, tenta rättad på crack (enda förklaringen), finfint väder, Coat Check Dream Song, ilska som motiverar istället för att förlama, återfunnen inspiration, Biggles & Bilo do Hackney, föreläsning som fick mig att skratta tills jag grät samt undra om Bek har ett vad på gång med de andra lärarna om hur idiotiska grejer han kan få eleverna att göra, låtsaskompisar (både literära och musikaliska) och riktiga vänner som klistrar igen sprickorna och etymologiskt motiverade internetfrierier muntrar upp mitt liv rätt rejält.

Men mest av allt det här. Alltid alltid alltid. Det är så viktigt, och det går inte att förklara vad det är som gör att mitt hjärta hoppar omkring och försöker bulta ut tårar och skratt och kärlek ur mig hur jobbig världen än är.

Så hah.