Saker som legat i lådorna

Det finns sjukt mycket grejer i mitt huvud som jag vill skriva om. Då jag verkar lida av någon sorts trötthetsrelaterad ADD kommer jag dock aldrig att skriva ett helt inlägg om någon av dem, så här kommer två av dem, i kortform.

• Jag är allergisk mot begreppet "mysig"("mys", "mysa"). Att höra det användas får min ryggmärg att försöka krypa upp i hjärnan, så obehagligt är det. Det står nämligen för massor av saker jag ogillar eller tycker är obehagliga. Förnöjsamhet, fysisk närhet, bakgrundsljud, stillsamhet, oförarglighet. Uuuurgh. Avskyn skulle kännas pubertetspatetisk om den inte var så fysisk. Jag kan verkligen känna gallan i halsen och rastlösheten i varje kroppsdel om någon refererar till sin helg/partner/lägenhet/tröja som "mysig". Mjuk, lugn, varm, mesig...vad som helst, bara inte detta evinnerliga mysande.

• Jag är på något plan övertygad om att det här inte är det verkliga livet. Min livliga fantasi har ställt till det i min hjärna så att jag omöjligen kan ta den grå verkligheten som sann. Tidvis är jag helt övertygad om att jag snart kommer att hitta porten in i den verkliga världen. Sådana dagar är jag mer eller mindre okontaktbar, då varje ljusreflex, varje ljud, varje vindpust kan vara en ledtråd eller en port. Ibland blir jag så frustrerad över att jag inte kan hitta porten och så rädd för att måsta leva hela livet i det jag uppfattar som en skuggvärld att jag får panikattacker.

• Den föregående punkten ihoplagd medbakgrunden till delar av den första punkten gör att jag väldigt ofta inte vill vara mänsklig samt att jag ibland får för mig att jag inte är det. Det har lett till ovilja att bli sedd av andra, allmänt underligt beteende och ibland ett människoförakt som är nästan kvävande. När jag äcklas av att min hud har färg, när jag manipulerar mitt utseende åt det onaturliga hållet och när jag spenderar mer tid i skogen än med andra människor kan jag glömma att jag nog trots allt är mänsklig ett tag. Då lugnar jag ner mig.

Mede tanke på de två sista punkterna är det nog inte så konstigt att jag gillar att lajva...