June bug

Jag ska skriva ett helt inlägg, jag ska skriva ett helt inlägg, jag ska skriva ett helt inlägg.

Min blogg är inte död, den har tagit sommarlov. Som jag. En månads ledighet, sista tiden i mitt ofrivilliga men ganska lyckade samboskap. Massor av böcker, sol och lugn. Ingen stress. Och inga blogginlägg. För vad ska jag skriva om? Dålig rysk fantasy? Rädslan för att A ska glömma mig när jag är 70 mil bort? Pedagogiskt lyckade redovisningar om Sveaväldets övergång till riket Sverige? Hur gott det är med grillad lax? Förortsvampyrer? Hur ensam jag kommer att vara i mitt överfulla korridorsrum i höst? Tolkiens filologiska bakgrund? Inget av det känns intressant. För personligt eller för opersonligt. Min dåliga självkänsla blir inte bättre för att jag vräker ut den på bloggen, min kärlek blir inte starkare, mitt intellekt inte skarpare. Jag har helt enkelt inget att skriva om när livet är lugnt, inte heller när jag är upprörd.

Så jag antar att bloggen får ha sommarlov ett tag till, medan jag och in hjärna jobbar på vår förmåga till strukturerat samarbete.