Nu har jag jobbat klart. Jag avslutade jobbsommaren med utflykt till Fällforsen (en av mina favoritplatser i världen) med varm choklad (det var kallt på förmiddagen), hallonplockning, promenerande vid ängarna och eldande. När vi kom tillbaka till byn vilade vi (personalen och mina fem favoritgubbar) i en halvtimme innan dagen avslutades. Ikväll har jag varit pigg som en lärka och gått en svinlång promenad i skog och industriområden, med bärsmak i munnen, eldlukt i håret och vildsinnet blixtrande i hela hjärtat. Augusti, jag gillar det.

Bäst just nu:


Jeremy Warmsley lyckas alltid smälta mitt hjärta fullständigt. Precis som Tori Amos, Michael Stipe och Kat Flint sjunger han med min inre-monolog-röst, vilket dels är lite läskigt och små schizo, dels är betryggande och fint. Och Jeremy är som bäst när han tar i litegrann,

Men. Den låt jag hoppas förvandlar alla dansglv till grus i höst är Black Kids - Partie traumatic. Stompstompstomp.

Sen saknar jag den här killen mer än en aning också. Tillochmed hans fula löparkläder.