Inte så mycket drama

Jos var här igår, är i Umeå hela helgen. Tes kommer imorgon. Det blir sjukt mycket att hinna surra igen när man inte träffas så ofta och sen ska hinna med allt på en helg. Speciellt när en av parterna i vänskapen (jag) är helt galet dålig på att prata i telefon. Jag blir stirrig och nervös när jag inte kan se en direkt reaktion, och känner aldrig att jag fått det jag ville säga sagt, hur länge vi än pratat. Den enda det fungerar med är mamma, men det kanske inte är så himla konstigt?

Efter jul har min kaffekonsumtion gått ganska spikrakt uppåt. Jag förstår plötsligt varför pappa blir så stirrig om han inte får kaffe på en hel dag. Ska jag överhuvudtaget lämna lägenheten behöver jag något som kickstartar mig. Får jag inte det känner jag mig som en utomjording och kan inte få ordning på huvudet. För någon med min tendens till hyperaktivitet är dock gränsen hårfin mellan uppiggad och helgalen-halvhallucinerande-pundarskakande-som-sen-blir-panikparanoid. Skitbra. Idag gick jag över gränsen, precis innan en redovisning. Snyggt gjort, och det resulterade dessutom i söndertuggade kinder. Panikparanoian avvärjdes dock genom hörlurar och koncentrerad läsning. Fungerar alltid.

Inhandlade förövrigt NME idagoch frågade mig (åter igen): Varför? Varför köper jag en sådan skittidning, som dessutom blir sämre och sämre för varje nummer? En tidning som hypar band som inte förtjänar det (The View) eller som är bra, men på grund av panikhypen blir halvt omöjiga att lyssna på (Arctic Monkeys). Är det bara banden till ett gammalt liv, eller är det något annat? Jag får ju knappt några musiktips därifrån längre, jag bor ingenstans där deras spelningslistor är relevanta och de har efter jul dragit ner ännu mer på det faktiska innehållet (något jag inte trodde var möjligt). Nå, det hjälpte mig iallafall att motstå VeckoRevyn. Mitt VR-köpande är ännu mer svårutrett. Jag irriteras av nästan allt den tidningen står för, dess chefsredaktör kan få mig att tugga på möblerna med det ideal hon marknadsför (ren, hel, välklädd och behärskad har aldrig varit något jag eftersträvat) och läsarkretsen kan ibland vara rent provocerande dum.

Jag behöver inte kemisk hjälp, jag är så bra på att få min hjärna att ruttna alldeles själv, uppenbarligen.

Jag pratade med Eve igår och fick chockerande nyheter. Det är skrämmande hur fel man kan ha om folk, eller hur långt från sitt normala beteende folk kan lockas. Bakgrundshändelserna till Den Chockerande Nyheten (som har med otrohet och svikna förtroenden att göra) har dock gett upphov till en vårdnadstvist av det underligare slaget. Då det splittrade paret inte har några barn och inte förfogade över någon större förmögenhet har de istället kommit överens om vem som ska se vilka band av deras tidigare gemensamma favoriter. Scenestertrash så det stänker om det, och på ett tragiskt sätt rätt underhållande. Det kanske är tur att bandet de följde närmast splittrades för ett drygt år sedan, för jag betvivlar att de skulle ha överlevt A&Ps skilsmässa.

Nu. Promenad och försök till att få upp peppen inför helgen nog för att städa lägenheten.