..not used to use that kind of language

Jag fryser såinihelvete om fötterna. Så går det när man vägrar köpa vettiga vinterskor. Jag äger bara cons, ballerinaskor och högklackade finskor. Samt ett par vinterstövlar som använts till de blivit typ två storlekar för stora och vars sula är så tunn att jag lika gärna skulle kunna gå ut i sockar. 23 år och tio månader minus ett och ett halvt år har jag bott i Sveriges norra halva och jag har inte lärt mig särskilt mycket, uppenbarligen. Att sen termometern stod på dubbelt så många minusgrader när jag kom hem som när jag gick är en annan sak och förmodligen är förmiddagens värme en efterhandskonstruktion.

Jag drömmer fruktansvärt mycket stressdrömmar för tillfället och sover därför ganska knäppt. För att inte tala om hur vansinnigt jag vaknar. I natt så skulle jag hjälpa min familj att fly från Lulebussen över åsryggen bakom kyrkogården hemma i Älvsbyn. I djupsnön. Vi tog oss ingenstans, och bussen kom närmare och närmare. När jag vaknade hade jag panik i säkert två minuter över att jag inte kunde hjälpa min familj tills jag kom på att:

1. Det finns inga vägar uppe på den åsen. Iallafall inga vägar som ens Terje kan få upp en buss på.
2. Jag må vara livrädd för vissa av de norrbottniska busschaufförerna, men det är för att de kör som biltjuvar, inte för att de faktiskt är onda och vill döda min familj.
3. Jag springer långsammast i familjen, hur fasen skulle jag kunna rädda dem?

Sen tog det säkert en kvart innan jag lugnat ned mig nog för att kunna ens tänka på att somna om. Då drömde jag flygdrömmar som övergick i ganska normalt drömsvammel.

Det är tur att jag inte tror på symbolisk drömtydning. Drömmer jag stressdrömmar är jag förmodligen bara stressad. Drömmer jag svammeldrömmar är allt ganska normalt. Och ofta ganska kul. Ibland vaknar jag med egenhändigt skickade sms på telefonen (jag kan inte skriva för hand när jag halvsover) som jag inte minns att jag skickat men som klart och tydligt har med drömmar att göra. Av någon anledning så verkar detta hända extra ofta om jag drömt om fiskar.


Jag missade halva dagens föreläsning för att jag började spontanskriva på en berättelse som började med en visp. Femhundra ord vid föreläsningens slut, och det känns bra att ha lite inspiration. Må så vara att min inspiration leder till att jag totalignorerar föreläsaren, skrivandet får gå före ibland. Skönlitterärt skrivande är en av de saker jag är som allra osäkrast på. Informativt/representativt skrivande är jag bra på, tentor, redovisningar, prov, allt annat i skolsituationen behärskar jag, men när det gäller beställningskreativitet så blir det sånt totalt tvärtstopp att det inte finns någon gräns. Uppsatsångesten är en sak, den brukar iallfall leda till att jag skriver i ren skräck, men ska jag skriva något skönlitterärt är det bara STOPP. Mycket irriterande. Förutom när jag drabbas av panikinspiration då.

Nu. Té och läsning. Det behövs, jag har varit hemma i två timmar och fortfarande inte tinat ordentligt.