Ett ryck.

Jag sitter och läser bang och den påminner mig om nian, då jag köpte min första Darling och jag sörjer. Sörjer för att det inte finns någon lika lättillgänglig, vettig tidning för tjejer nu mer. Sörjer för att den form av feminism jag snubblade in i på högstadiet fick världens backlash. Lever i mild desperation över att VR numer är den tidning som är riktad mot yngre tjejer som är vettigast. VR, en tidning vars chefredaktör hävdar att "en partyprinsessa är alltid svårfångad" och ibland "dricker lite för mycket champagne". VR som marknadsför ett sunt, renskrubbat och behärskat leverne. Tack, men nej tack. Jag är hellre lättfångad och på jakt, om det nu ska vara så. Helst av allt är jag dock brinnande, levande och verklig. Även om det innebär att jag blir för full, slänger mig på folk som inte vill ha mig, säger vansinniga saker, pratar för mycket och för högt och för ärligt och snubblar lite då och då men försöker. Försöker leva efter mitt eget huvud, även om det innebär att jag ibland gör dumma saker. Försöker ta mig samma rättigheter som killarna, även rätten att vara dum, osmidig och klantig. Försöker vara ärlig, framförallt mot mig själv. Försöker att inte sätta onödiga gränser i mitt liv. För jag vägrar vara perfekt och behärskad. Jag vägrar hålla käften bara för att det finns en risk att jag skulle ha fel. Jag vägrar ha mindre kul, jag vägrar vara mindre jag bara för att jag kanske ångrar något senare.

Så det så.

Det kanske var tur att jag inte fick det här rycket igår. Då hade jag nog marscherat in på uniaden och skällt ut stackars Ebba von Sydow. Fast sen hade jag nog fått dåligt samvete och köpt en öl åt henne. Det minsta man kan göra, liksom.