Gymnasten i mig sover uppenbarligen.

Igår var bra. Jag har ett rejält blåmärke på höften och min ena arm är halvsträckt. Att försöka hjula på en snöig och hal gångstig på väg från NH till Ålidhem var uppenbarligen en rätt dum idé, men just då behövde det göras. Jag hade så sjukt mycket energi i kroppen att jag trodde att mitt huvud skulle ramla av. Ungefär fram till att jag kom hem, när jag väl gick och la mig somnade jag på tre minuter. Det är lite synd att det aldrig går åt andra hållet, från sovande till hyperenergisk på tre minuter skulle vara kul.

Idag har varit en lat dag. Jag var en blå kålmask, inlindad i mitt täcke i två timmar efter att jag hade vaknat, somnade halvvägs genom Bonnie & Clyde, försökte läsa skolböcker men misslyckades och surrade med moderskapet i nästan en timma.