Trams i alla riktningar.

Det har snöat. Ganska mycket.

Jag har fortfarande inte bloggat på hur länge som helst. Allt jag kan tänka mig att skriva om är antingen för privat, inkluderar andras liv för mycket eller är osammanhängande svammel från min allra nördigaste sida.

Jag är inte så ung som jag en gång var, kan jag ju börja med att berätta. The Gin Shakes gjorde ett icke bejublat framträdande i mitt liv i söndags. Jag kan meddela att det inte blir någon återföreningsturné. Huga. Jag kan fortfarande dansa, men inte supa. Kanske hälsosamt, kanske ett tecken på ålder. Spelar roll gör det dock inte eftersom den här staden verkar tömd på klubbar jag uppskattar och jag blivit för bekväm för att tvinga mig själv till klubbar som inte håller måttet.

Det är inte jul utan en full, tandlös irländare. Men Pelle Almqvist och Cyndi Lauper (med uppbackning á la E-Street Band på århundradets glöggfylla) är ganska fint det med. Julmusik både själsligen femåriga julmaniker som jag och julcyniker kan uppskatta.