Jag minns inte riktigt vad det där gällde, men det går ganska bra att applicera på alla delar av mitt liv just nu. Förutom handtexten vaknade jag även med ett blåmärke och en stor blå färgfläck på knät. Jag vet inte varför. Jag har kanske börjat gå i sömnen. Kul.

Dagen var dock fin. Fluffsnö och sol och det är stört vackert utanför fönstret. Även när solen är borta. Dumkameran orkar dock inte vara med och leka mer idag, all min teknik tycks bestämma sig för att lägga ner verksamheten samtidigt (snällaälskadelilladatordöintejagharinterådattlagadig).

Kate sjunger, som om Morrissey och Siouxsie hade en hemlig kanadensisk dotter. Helt fantastiskt. Och jag vill ha en bil och juninätter. Eller broar där floden är som bredast och man ser City och flygplanen. Och självtillräckligheten-som-frihet. Inte klaustrofobi och svingen, inte just nu.