Nothing says "romance" like a kidnapped, injured woman, eller, Neil's there when you need him.

Stardust var fin. Boken är inte min absoluta Gaiman-favorit (det är American Gods, utan tvekan), men det är ju Neil som har skrivit den och jag har fortfarande inte läst något av den mannen jag inte älskat. Och det är en välskriven, underhållande, vacker saga.
Filmen var inte lika bra, den var lite för rar, snäll och klichéartat designad, men den var ändå vacker, rolig och som fnittrigt balsam på min oroliga hjärna. Robert deNiro var fantastiskt rolig, Rupert Everett gjorde världens snabbaste biroll, Ricky Gervais var en apa och Claire Danes ligger ganska högt på min lista över skådespelerskor-jag-avgudar (kan bero på Romeo + Juliet, min favorit-Shakespearefilmatisering). Lägg på äventyr, flygande pirater, getter(!) och det gör inget att den drömlika, lite mörkare undertonen som alltid finns i Neils berättelser saknas. Ibland vill jag bara få fnittra och titta på vackra och/eller underhållande saker.

Vill man ha mörk, drömlik och hänförande Neil Gaiman-film så ska man se Mirrormask. Den är...speciell. Om man pallar surrealismen och magin är den dock hur fascinerande och vacker som helst. Nästa år kommer Coraline, som är baserad på Världens Läskigaste Barnbok. Jag längtar, men kommer förmodligen att behöva ungefär tjugo nya frottésälar för att kunna sova efter att ha sett den. Det är iallafall vad som händer om jag läser boken. Och jag är åtminstone femton år äldre än bokens egentliga målgrupp.
Det ryktas även om ett samarbete med Pans Labyrint-regissören Guillermo delToro. Med tanke på hur rädd jag var när jag såg Pans Labyrint kombinerat med hur mycket Neils berättelser kan skrämma mig så kan det hända att jag kommer att behöva stesolid för att kunna sova efter det. Det kan också hända att jag kommer att vägra lämna biosalongen. Pans Labyrint är, trots att det är fruktansvärt skrämmande, en av de vackraste filmer jag någonsin sett och Neil har förmågan att fabulera ihop historier som är så vackra att man tappar andan. Murder Mysteries, till exempel, är något så sällsynt som en deckarhistoria med kärleksinslag som jag gillar. Läs den. Och Neverwhere. Och allt annat Neil har skrivit.

Och se Stardust. Tori Amos träd är inte med, men den är bra iallafall.