She's been blinded by the stars and the dreams that she craved.

Underbara, underbara Mando Diao. De gör mig inte besviken den här gången heller. Never Seen the Light of Day är så klockrent fantastiskt genombra att jag blev helt skakig vid första genomlyssningen och fortsätter tappa andan varje gång jag lyssnar på det. Melodierna går som sylar rätt in i hjärtat. Björn Olsons stråkarrangemang lyfter bandet till nya höjder. Varje taktslag på titelspåret är som ett slag i magen, on and on and on she goes indeed. Dalarna är det vackraste de gjort. Förstasingeln får mig att skuttdansa med både pop- och folkmusikhjärtat hamrande halvvägs ut genom bröstkorgen. Hela skivan lyfter min haka och rätar ut min rygg och får mig att tro på att jag kan vråla ner stjärnorna i ren trots mot att världen vill förändra mig.

De är kanske inte världens bästa band. Men de är det bästa bandet i min värld.