Klaffar klaffarna?

Hemma hos föräldrarna. Lillebror försöker strypa min näsa med en gummisnodd (han är rätt charmig, men tidvis undrar jag om han kommer från den här planeten överhuvudtaget). Tacomiddag med glad cynism från mig och syster, dubbelavsnitt av Simpsons med mamma, Musikbyrån och sen nattpromenad genom byn. Tågresan var solig, sömnfri och med snö. Jag läste Hjälp, jag heter Zbigniew och låg tidvis dubbekvikt i sätet av tyst skratt. Tjejen som satt bredvid mig måste ha trott att jag var helt galen. Det var skönt att inte sova, bara läsa och tänka i tre timmar. Dessutom, var tankarna för en gångs skull ganska positiva. Magen pirrar (och det här är verkligen inte rätt helg att åka hem), men det är inte särskilt ångestladdat och jag tänker försöka att inte övertänka saker. Gör något mig glad så är det bra, och jag måste sluta flervarvsanalysera saker, åtminstone om jag ska envisas med att vara så jäkla negativ.

Och J, tack för Lady Sov. Nu är jag kaxig igen, klockrent.