Nu har jag jobbat klart. Jag avslutade jobbsommaren med utflykt till Fällforsen (en av mina favoritplatser i världen) med varm choklad (det var kallt på förmiddagen), hallonplockning, promenerande vid ängarna och eldande. När vi kom tillbaka till byn vilade vi (personalen och mina fem favoritgubbar) i en halvtimme innan dagen avslutades. Ikväll har jag varit pigg som en lärka och gått en svinlång promenad i skog och industriområden, med bärsmak i munnen, eldlukt i håret och vildsinnet blixtrande i hela hjärtat. Augusti, jag gillar det.

Bäst just nu:


Jeremy Warmsley lyckas alltid smälta mitt hjärta fullständigt. Precis som Tori Amos, Michael Stipe och Kat Flint sjunger han med min inre-monolog-röst, vilket dels är lite läskigt och små schizo, dels är betryggande och fint. Och Jeremy är som bäst när han tar i litegrann,

Men. Den låt jag hoppas förvandlar alla dansglv till grus i höst är Black Kids - Partie traumatic. Stompstompstomp.

Sen saknar jag den här killen mer än en aning också. Tillochmed hans fula löparkläder.

Glad i skogen.

Jag kan blogga någon annan dag. Idag finns det jordgubbar och Jeremy Warmsley.

Bara inte nästa torsdag, för då åker jag hundra mil söderut för att tanka kärlek inför hösten. Det börjar behövas.

Bôvel, för bövelen.