Och sen var det ingen kvar...JA TACK.

Usch. Jag är verkligen måttligt road av manusredigering. Tur iallafall att det inte är en pjäs med någon särskild språklig karaktär, då hade det ju varit svårt att redigera, inte bara tråkigt. Huh, jag saknar den första tiden med Teater Typ, då vi gjorde knäppa Neil Gaiman-pjäser och monologer och skrek efter Buffy ut i publiken. Nu känns det lite...blah. Lite som en vanlig teatergrupp fylld av folk som är mer intresserade av att få något gjort än av att göra något de själva känner är intressant och stimulerande. Fast så är det ju inte. Det hade dock kanske varit lättare om vi bott någonstans där fler delade våra visioner och ambitioner.

Igår såg jag desutom herrarnas friåkning. Ingen Plushenko, vilket naturligtvis gjorde det hela ungefär hälften så intressant (och samtidigt dubbelt så intressant, då det ju faktiskt vart lite spänning gällande vem som skulle ta guldet), men Lambiel åkte bra (som alltid) trots sin fula kostym och var nog väl värd guldet. Led dock med Johnny Weir som var så uppenbart knäckt efter drygt halva sitt program att han snubblade och Kristoffer Berntsson som ramlade två(?) gånger i ett program som jämfört med hans kortprogram känns lite...tråkigt?

Se, det där är så nära en sportkrönika jag någonsin kommer.


(Idag lyssnar jag på: Smashing Pumpkins och Laakso.)

Blargh. Varför är det så svårt att hitta presenter till en ettåring? Man kan ju inte köpa saker som låter om man vill att föräldrarna till sagda unge fortfarande ska prata med en efteråt och det finns inga roliga mjukdjur eller småbarnskläder. Pshh. Men, Vilja fyller ett år idag, snart får hon börja köpa öl och köra bil och då kommer jag att vara GAMMAL. (Hähum, åldersnojan går på extrafart idag, det är mindre än två veckor innan jag fyller 23.)
Dock, så kan man ju alltid motverka nojan genom att panikspringa runt på HP-fansites och skutta av glädje vid tanken på att de filmat i fem veckor på Order of the Phoenix. Yay. Och, ja, jag är mycket medveten om att mina intressen oftast passar en femtonåring bättre än vad de passar mig, men det finns knappt något roligare än att vara hysteriskt exalterad över filmer och böcker och det är på något sätt inte lika kul med vuxengrejer. Dessutom så har jag träffat massor med fantastiskt roliga och smarta människor genom mina olika fandoms, och den chansen är betydligt mindre om man gillar Beck-filmer och böcker om 40-åriga kvinnors kamp för att finna sig själva när deras barn flyttar ut och karln lämnar dem för någon yngre.

Förövrigt så kan jag nästan baka fruktansvärt goda cookies nu. Lite mer socker bara så slipepr jag bränna dem. Jag borde egentligen jobba med bakning, jag är så absurt bra på det.

Första inlägget. Panikpresentation.

Åhå. Ytterligare en plats att häva ur mig meningslöst svammel var av nöden då Helgon blivit överdrivet tråkigt och hjälp-jag-är-inte-17-längre-ångestframkallande och Livejournal är på engelska och MySpace är alldeles för scenestertrash och fullt av människor jag egentligen inte tycker om men står ut med för att de är antingen 1) snygga 2)sådana som släpper in mig gratis eller 3) bra på att se tuffa ut med gitarrer. Det behövs som någonting mer. Något där jag kan ignorera vad Carl'n'Pete gör, där jag inte behöver vilja bita huvudet av folk som backlashar på band för att det naturligtvis inte är acceptabelt av någon annan än mr Doherty att överskattas, där det inte finns ett fyra års arkiv av saker jag skrev när jag var nitton och vansinnig.

Så. Inledningsinlägg för er som inte riktigt vet vem jag är.

Jag heter Kattis. Jag är nästan 23. Jag bor i världens minsta håla i Norrbotten, där jag även växte upp, i ett hus som egentligen är min pappas, som ligger vägg i vägg med mina föräldrars och som är fullt i gamla möbler och mitt skräp. Jag bodde i London i ettochetthalvt år och kom hem precis innan jul. I London gjorde jag av med alla mina pengar på öl och musik, jag har därför sett alldeles för många brittiska indieband av den obskyrare sorten och kommer om du ber mig att spela allihop för dig på en gång. För tillfället springvickar jag på dagis och som syslöjdslärare, bråkar med manuset till en Agatha Christie-pjäs tillsammans med teatergruppen Teater Typ, drömmer om att ha råd att köpa nya kläder och längtar till sommaren. Jag läser fort och mycket. Jag är beroende av Gilmore Girls och Top Model, men i övrigt ser jag sällan på TV. Jag gick på musikgymnasiet i Boden när jag var ung och galen. Jag sjöng. Det gör jag fortfarande, men inte med proffesionell handledning. Jag har läst 20p historia och 20p engelska på Luleå universitet och tänker nog bli engelskalärare på gymnasiet när jag blir stor. Jag vägrar att erkänna att man är vuxen när man är 23. Jag sörjer fortfarande tidningen Darlings död.