Om böcker.

Som skrivpromptning är fylleriövningar ganska bra saker. Följande frågor hittades på bokhora.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Maria Hedes …och bli ett vackert lik. Den är ganska tattigt skriven, men jag läste den under en av mina labilare perioder och den triggade igång massa hemskheter i mitt huvud. Det slutade med att jag gömde den i min bästa kompis kylskåp för att inte läsa om den.
2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Jag vet inte. Sagan om Ringen har haft stora influenser på både mina intressen och min världsbild, antar jag. Ronja Rövardotter har också påverkat mina intressen och den typ av person jag vill vara.
3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Jag mådde illa hela Flugornas herre. Stephen Kings Det fick mig att inte våga röra mig ut från den kvadratmeter av min säng jag satt på när jag läste. Som barn var jag livrädd för Riddar Kato och hans hantlangare i Mio min Mio.
4. Vad använder du som bokmärke?
För det mesta kvitton. Jag tappar bort saker. Fast för tillfället har jag faktiskt ett riktigt bokmärke, en detalj från en medeltida målning.
5. När/var brukar du läsa?
När som helst. Oftast på kvällen. Inte i fordon som rör sig, det gör mig illamående.
6. Vad var den första bok du läste?
Ingen aning. Jag lärde mig läsa med hjälp av Bamse-tidningar, så jag antar att det första jag läste var en sådan.
7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Inbundet är fint, men tungt. Pocket är praktiskt (både ur omkringbärnings-, ekonomi- och utrymmessskäl) men inte lika fint och hållbart.
8. Vilken bok läser du nu?
Robert Jordans a Crown of Swords. Jag fick för mig att läsa om Wheel of Time-serien i höstas, och eftersom den består av hittills tio(?) böcker på minst sexhundra sidor var och jag läser på engelska och jag har läst massa annat också så tar det ett tag. Dessutom tycker jag egentligen inte att den är så himla jättebra. Men den har hållit mig borta från att se för mycket på tv och jag har tränat upp min läskondition igen, så den fyller en funktion.
9. Och vilken sida är du på?
259.
10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker?
Nja. Smulor och kanske ett eller annat fingeravtryck, eftersom jag ofta läser när jag äter eller fikar.
11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Ja o ja. Finns det folk som inte påverkas av sådant?
12. Sidantalet, då?
Det påverkar mindre. Jag är dock mindre benägen att läsa utanför min ”hemzon” om boken är supertjock.
13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Det händer.
14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Hur många som helst. Jag har ett gäng böcker som är lite av mina snuttefiltar. Man lyssnar ju inte på en skiva bara en gång, tittar inte på en tavla bara en gång, så varför skulle det vara annorlunda med böcker?
15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Jag tror inte det.
16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag är en saksamlare av rang, så jag tenderar att hålla i mina böcker. Och det kanske är lite ärftligt också. Jag misstänker att pappa har sina gamla Nick Carter-deckare i en låda på vinden.
17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Ganska ofta. Det är också ärftligt.
18. Just det, läser du i badrummet?
Om jag hade aft ett badrum: Nej. För stor risk att tappa boken i vattnet.
19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Nej. Jag spontanläser. För utom studielitteratur. Då panikläser jag.

Trams i alla riktningar.

Det har snöat. Ganska mycket.

Jag har fortfarande inte bloggat på hur länge som helst. Allt jag kan tänka mig att skriva om är antingen för privat, inkluderar andras liv för mycket eller är osammanhängande svammel från min allra nördigaste sida.

Jag är inte så ung som jag en gång var, kan jag ju börja med att berätta. The Gin Shakes gjorde ett icke bejublat framträdande i mitt liv i söndags. Jag kan meddela att det inte blir någon återföreningsturné. Huga. Jag kan fortfarande dansa, men inte supa. Kanske hälsosamt, kanske ett tecken på ålder. Spelar roll gör det dock inte eftersom den här staden verkar tömd på klubbar jag uppskattar och jag blivit för bekväm för att tvinga mig själv till klubbar som inte håller måttet.

Det är inte jul utan en full, tandlös irländare. Men Pelle Almqvist och Cyndi Lauper (med uppbackning á la E-Street Band på århundradets glöggfylla) är ganska fint det med. Julmusik både själsligen femåriga julmaniker som jag och julcyniker kan uppskatta.

Saffranstid

Det har gått en och en halvmånad sedan jag ens loggade in på bloggen. Skälen är många, och nästan alla är privata och/eller triviala. Jag ska jobba mig igång med bloggandet, både här och på andra platser, då jag inom inte allt för lång tid ska skriva nästan-en-c-uppsats och måste få igång mitt skrivande och min hjärna efter en allt för lång dvala. Detta kommer att innebära att mina inlägg kommer att vara ommöjligt ännu mer ointressanta än vanligt.

Med det ur vägen kan jag berätta att jag ökat mina kulturpoäng med mitt första Dramaten-besök. Pjäsen var CJL Almqvists Drottningens Juvelsmycke. Billigare än en biobiljett, längre än en Sagan om Ringen-film, med roterande scen, flera handlingsplan och en tämligen schweizerostliknande fjärde vägg var det mycket fascinerande.

Under sama Stockholms-nästan-vecka hann jag även med att se Låt den rätte komma in, vilket var en tämligen bra filmatisering av en fantastisk bok.

På tal om vampyrer så har jag äntligen sett Markus Krunegård solo. Han har fortfarande Sveriges kanske snyggaste lugg, är fortfarande större än jag minns och har fortfarande en typ av scenenergi som inte riktigt påminner om någon annan jag sett. Det är något som skaver och inte riktigt står rätt till hos honom. Jag gillar saker som skaver och är konstiga.
Jag var förövrigt typ tolv år äldre än typ hela resten av publiken. De var i femtonårsåldern och har inte lämnat något bakom sig än och det är alltid lika konstigt att se dem skriksjunga på helt andra rader än de jag själv tycker är viktiga. Men, hurra för femtonåriga indietroll. Jag hoppas att ingen av dem någonsin börjar lyssna på Lugna Favoriter.