Listorlistorlistor.

Jag har skrivit listor av det här slaget varje år sen jag var typ sjutton. Jag tänker inte sluta.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förr? Japp. Fick IG på prov/tenta. Höll min matkonsumtion acceptabel enligt egen etik. Säkert en hel del annat också.
Höll du några av dina nyårslöften? Viktlöftet, modlöftet (tidvis).
Dog någon som stod dig nära? Nära och nära. Någon jag känt länge och tyckte väldigt mycket om. Axel.
Vilka länder besökte du? Fantasiländer.
Är det något du saknar år 2007 som du vill ha 2008? Resor, självkänsla.
Vad var din största framgång 2007? Jag har ännu inte slagits eller skällt ut folk på skolan.
Största misstaget? Ältande, ångest, feghet, tidsslöseri.
Bästa köpet? Datorn betalades klart. Jag gillar den.
Vad spenderade du mest pengar på? Mat, hyra, kläder, dans-och-öl.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Musiken, vännerna, äventyren och skogen.
Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2007? Anticlimax, A violent yet flammable world.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag har varit ledsnare, jag har varit gladare.
Vad önskar du att du gjort mer? Vågat, dansat, sjungit.
Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit, ältat, angstat.
Blev du kär i år? Jadå. Och o-kär. Och en jäkla massa mellanting.
Hur många förhållanden? Augh! Ställ inte så höga krav! Jag erkände att jag var förälskad, agerade utifrån det...ska jag måsta uppvisa resultat av mitt agerande också?
Favoritprogram på tv? House, Gilmore Girls.
Bästa boken du läste i år? Fragile Things, Penelopiaden
Vad gjorde du på din födelsedag 2007? Sov, åt glass.
Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? Mer mod, snö och dans.
Hur skulle du beskriva din stil år 2007? Vilt hifflande.
Vad fick dig att må bra? Musik, människor, skog, ljus.
Vem saknade du? Morfar, farfar, Tes och Anna närde inte var i närheten.
De bästa nya människorna du träffade? Johan gills, han var och är brabättrebäst. A, hoppas jag.
Årets besvikelse? Att inte räcka till. På en massa fronter.
Årets bästa? Glimmer av vardagsextas. Ryck av trygghet.

Efteråt

Hemma i Älvsbyn, klev av tåget tillsammans med la familia kvart över sex imorse. Trött. Galet intensiv julhelg, men jag grät bara en gång, så jag antar att min släkt inte nått Norén-nivån riktigt än.

Jag orkar inte uppdatera ordentligt förrän jag sovit en hel natt i en säng som inte rör sig.

Mammoth

Årets 38 bästa låtar finns här.

Jag har säkert glömt ett helt gäng, men jag åker om typ två timmar och ville få listan klar och postad innan jag beger mig till internetlöst land.

God jul.

Min elit.

Imorgon ska jag packa, för på kvällen åker jag till Morran och huset. Den plats som hela min barndom stod för allt bra i världen. Den plats som fortfarande bär flest spår av min uppväxtstids största idol. Hans piano finns kvar, hans böcker, den gula toaletten där han gömde sig från sina barnbarn med DN, hans träslöjdsprojekt och myntrullar. Så mycket av det som var han finns där, och trots att han är död så är han ändå så tydlig i det huset att det känns som att han finns kvar. Särskilt tydligt är det när stora lillebror går genom hallen, för då knarrar golvet precis som av morfars långsamma, hjulbenta steg. Nu bor min pyttelilla mormor ensam i det jättestora huset. Min pyttelilla, infernaliskt tjuriga mormor som börjar bli gammal och förändrad, men som plötsligt vill ha två av sina barn med familjer hos sig på julafton trots att hon vet att det kommer att bli högljutt och jobbigt. Det ska bli roligt, jag har inte träffat några av mina kusiner sen innan jag for till London.

Men en jul utan farmor och farfar (som vi firade jul med fram till de dog) är fortfarande en ganska konstig jul. En jul utan att farfar skrattar så att han måste ta fram inhalatorn under Kalle Anka, en jul utan att farmor tycker att vi ger henne för mycket mat och julklappar och därför får extra mycket av båda delarna, en jul utan hennes halvmånar och hans nattsvarta chokladknäck är en konstig jul.

Och ja, jag är, och har alltid varit, bortskämd på familjefronten.

Idag skriver jag uppsats som en glad liten iller. Ridderliga analfabeter (även kända som "inpiskade slagfältshuliganer" i en av böckerna jag analyserar), pre-raphaelitiska damer, germanska hjältar ("som Paris Hilton, fast med skägg och svärd" // Amy) och amoraliska gudavärldar snurrar i mitt huvud tillsammans med kaffe, tranbär-och-vit-chokladkakor och Narnia-soundtracket. Medeltidsnörderi, språkpetande, episka orkesterarrangemang och koffein passar mig rätt bra.

Smug bastard.

Det finns faktiskt saker som gör det möjligt att inte vilja dö direkt man vaknar en måndagsmorgon med mensvärk. Varma händer på korsryggen, att kunna sova till tio, A;s svammel om att sova i duschmössa, vetskapen om att det snart är jul (i Uppland med släkt jag inte träffat på år och dar dessutom), fjälldrömmar och Martinas MSN-status ("Jesus FTW!").

Jag är så oerhört självbelåtet nöjd med mitt liv idag.

Jag känner inte igen mig själv.

Att sova på ett täcke och under ett annat är ungefär som att sova på moln. Då gör det inget att man drömmer att man blir kidnappad av Paris Hiltons föräldrar som dessutom förstör ens cykel. Jag skyller på nattvardsvinsartad glögg och lätt vältrande i nojor med Johan. Det kan förklara stressdrömmarna (att drömma att man försöker springa någonstans i en halvmeter slask samtidigt som de nya husen på Mariehem sprängs runt om en är ganska jobbigt). Men stressdrömmarna gjorde som sagt inget, för jag sov på fluff, med fluff i hela hjärnan eftersom jag mitt i det lätta nojvältrandet kläckte ur mig att jag faktiskt tror att jag förtjänar det här, att jag får trivas med något helt plötsligt och inte behöver sabba det genom att noja ut. Duktig Kattis, ytterligare ett steg upp från de självmordsbenägna älgarna.

Dessutom har allt det hjärnutrymme som frilades när jag i självbevarelsedrift stängde av oron blivit tillgängligt och jag kan plötsligt prata om kopplingar mellan mytologi och historia och de olika typerna av identitetsbygge som kommer med de olika sätten att behandla sitt förflutna. Jag kan tänka på hur lokal och regional kultur färgar populärkultur och utbildningoch hur mycket jag tycker om att peta i sådant och försöka förstå vilka markörer som används i olika populärkulturella verk (jag måste läsa om Vittula). Jag kan utveckla och uttrycka teorier om varför Winges nationalromantiska fantasier används framför realistiska och historiskt korrekta illustrationer och jag tror jag förstår motiven bakom. Hurra!

Nu ska jag färga håret och läsa litteraturhistoria.

Tillägg.

Johan klagade på att jag är dålig på att länka till min adventskalender.

Den finns här.

Tipp tapp.

Det finns ett gäng fördelar med att inte sjunga i kör längre. Jag får till exempel sova ut den trettonde december om jag vill. Att jag sen inte gjorde det utan vaknade halv sju och slog på tv:n för att det varlLuciafirande från Mora på tvåan skyller jag på min julmani. Eller vad det nu är. Jag är inte manisk, men december är en bra månad och jag gillar julen sjukt mycket och blir därför trygg, lugn och glad (eh, "trygg, lugn och glad" på min skala, jag är inte säker på var på en normal skala min ligger). A var nog mindre glad eftersom jag började snattra om ostämda barnaröster och oförmåga att höra körstämmor som en enhet efter ett halvt livs luciatågande (jag var typ tjugo första gången jag såg ett luciatåg vars deltagare inte var småbarn). Fast han ska inte klaga, han fick ju somna om. Jag for till skolan och såg ett till luciatåg med vuxna människor, en sitar och en tvåårig tärna som låg på golvet och lekte med ljuset. Fint.

You're running with me.

Jag har nog hittat ett förhållningssätt till verklighetens oförmåga att leva upp till mina dramatiska och storslagna ideal. Kanske. Förhållningssättet innehåller pepparkakor. Pepparkakor gör allt bättre.

Idag lämnade jag in en stadig lunta till en lärare jag ogillar. Får man mig att vilja hoppa av min utbildning förtjänar man femton sidor bilagor till tio sidor uppsats. Nu när jag inte vill hoppa av längre fungerar nämligen uppsatsskrivandet ganska fint. Till efterföljande uppsats fårjag dessutomläsa en doktorsavhandling skriven av mannen som fick mig att vilja bli svensklärare från första början. Det fanns mycket ångest på gymnasiet, men svenska/historia-timmarna var en klar ljuspunkt.

Dessutom har jag tyg. Och en ny version av Anticlimax.

I was wrong.

Eller så.

Jag är så trött att jag har synrubbningar. Skoj.

Kolla adventskalendern. Jag är duktig.

Bööh.

Every note of it is wrong

Uuurgh, min regression har riktigt tagit fart. Jag lyssnar på Hole, Smashing Pumpkins och Karavan (how very 2002 dear) och blänger på världen under alldeles för lång lugg. Jag motverkar den humörmässiga regressionen med julmani. Mitt mål är att mitt rum ska se ut som om en ängel råkat kräkas på väg hem från en särdeles livad fest på Vintergatans skummaste lönnkrog. Ungefär. Och jag försöker fortfarande ta mitt liv medelst pepparkakor.

Det är något som fattas igen.

Här finns min musikaliska julkalender. Tre inlägg hittills, jag ska försöka hålla samma tempo fram till julafton.